Fel linje
Ibland när det är slalom på TV så pratar de om hur åkarna hamnar ur linje och att de sedan sliter för att ta sig tillbaka. Självklart ska jag använda mig av en alpin metafor, men den passar så väldigt bra i nuläget. Det är nämligen ungefär så det känns i mitt liv för tillfället; som att jag tappat min linje och nu kämpar för att hitta tillbaka.
Grejen med att hamna efter i linjen är den att du fortfarande kan ta dig ner. Det är fullt möjligt att fortsätta åka, men det är hela tiden något som inte stämmer och hela åket blir en kamp för att försöka komma rätt igen. Det går inte snabbt och det känns inte rätt, men det är inte omöjligt. Förstår ni vart jag är på väg?
Det är alltså lite såhär jag känner; jag har tappat bort linjen men jag håller mig fortfarande i banan och kämpar för att ta mig tillbaka. Varje sväng är ett nytt försök och förhoppningsvis hamnar jag rätt innan jag är i mål. Det är bara några millimeter till den rätta linjen men det kan lång tid att ta sig dit.
