Det rök av i ungefär samma sekund som studentsången tystnat. Håret alltså. Jag har varit så trött på det hela våren fast har ändå känt att jag vill ha långt hår till bal och student, men mycket längre än så orkade jag inte vänta. Redan veckan efter bokade jag tid hos frisören för klippning och slingning. När jag väl kommer dit visar det sig att frisören ligger hemma och är sjuk. Så tyspiskt, och det konstigaste var att jag nästan hade det på känn. Hur som helst, jag ville ändå klippa mig så jag fortsatte in till stan för att se om jag kunde få någon drop-in tid och det fick jag på första stället. Slingorna fixade Elinore på mig sen, och på det visade gick håret från att vara långt, slitet och tråkigt till kort, blont och härligt sommarfräscht. :)

 

Jag hade aldrig varit på konsert tidigare. Visst, sommartorsdagarna i Borås hade jag väl besökt ett stort antal gånger, men det är inte riktigt samma sak. Nu var det dock dags och även om Håkan Hellström inte är någon favorit så såg jag fram emot det. Turnépremiär, och i Göteborg dessutom, mycket bättre kan det inte bli enligt min syster och som troget Håkan-fan så vet hon sådant antar jag. Det var sjukt mycket folk, 27 000 sa de, och det var häftigt de gånger bandet slutade spela och hel publiken sjöng istället. Säga vad man vill och Håkan men att han är en bra liveartist går inte att förneka och han arbetar med väldigt duktiga musiker måste jag säga. 

 

Efter att ha stått upp och hoppat runt under den 2½ timme långa konserten var jag väldigt trött, men det var ändå en härlig känsla jag hade i kroppen. Vissa dagar är sådär trevliga/bra/härliga så att man aldrig vill att de ska ta slut och det här var en sådan dag.

 

Vilken dag måste jag bara börja med att säga! Helt fantastisk, vet inte om jag någonsin varit med om något liknande. Inte nog med att skolan äntligen var slut och allt slit var över, dessutom fick jag fira med fina klasskompisar och alla härliga vänner och släktingar som på olika sätt uppvaktade mig under dagen. Jag blir fortfarande helt lyrisk när jag tänker på det. :)

 

Hela dagen (det var en låång dag ska jag säga) var ett enda stort lyckorus. Det började så smått redan kvällen innan eftersom fina Sara sov över hos mig. Klockan ställde vi på 05:00, men redan vid fyra vaknade vi båda två fyllda av förväntan. Vi gjorde oss i ordning och sen tog vi taxi hem till en annan tjej i klassen där det var frukost som gällde. Det var så härlig stämning hela dagen och vi hade det väldigt trevligt tillsammans. Så småningom bar det av till skolan där det var mingel, fotografering och betygsutdelning innan det var dags för den stora avslutningen i aulan. Där väntade utdelning av flera stipendier, och jag fick faktiskt två stycken! Sen äntligen var det dags att röra på sig för att få springa ut till den väntande publiken.

 

Där och då började äventyret. Först utspringning på trappan med konfetti och tutor, sen leta upp nära och kära för att krama om dem, sen var det till att gå till lastbilen för att åka runt i stan några timmar. När vi vara klara med det hämtade min kusin sig i sin bil (visst ser den ut lite som Brum i det där barnprogrammet?) och så bar det av hemåt där det vankades kalas för hela slanten. Massor av mat och massor av folk, men det är så det ska vara när man har kalas tycker jag. Senare på kvällen åkte jag tillbaka till stan för att fortsätta fira med mina vänner och det var en fin avslutning måste jag säga.

 

Det är svårt att med ord beskriva en sådan här dag, det är så otroligt mycket känslor inblandat. Jag kan i alla fall säga att jag är helnöjd och det här kommer jag leva på länge!

 

Tisdagen den 28 maj var det dags för Johannas bal och dagen till ära hade hon Karl som kavaljer. Förbredelserna började med att Johanna bjöd på lunch. Därefter var det dags att fixa håret - lite nervöst måste jag säga! Vi hade smygtränat lite några dagar innan men nu gällde det ju på riktigt och hon blev nöjd som tur var. Efter håret följde det som gav ännu mer nervositet, sminkningen, även den hade jag fått uppdraget att fixa. Lite svårt när man bara är van att sminka sig själv, men med Karls support gick det bra ;) När smink och hår var fixat var det dags för dem att klä sig, lite pust och stön från Karl som tyckte det var tillräckligt varmt utan kostym på sig. Båda blev väldigt stiliga och innan de skulle sluta upp med Johannas klasskompisar passade vi på att fota lite vid Almenäs. 

 

Därefter lämnade jag dem för att åka in och ta plats utanför Grand Hotell och vara redo med kameran när de kom. När vi stod och väntade öppnade sig himlen och ett skyfall kom, Johanna och Karl klarade sig dock undan i bilen som tur var och när de väl kom gående på gången sken solen igen och de strålade ikapp med den! 

Innan det var dags för dem att gå in på Grand fotades det tillsammans med vänner och familjer i stadsparken. När fotograferingen var klar lämnade vi de vackra paren för att ha en trevlig kväll med middag och dans. 

Fram på småtimmarna skjutsade jag hem dem till Johannas lägenhet och de verkade nöjda även om deras förväntningar om kvällen kanske hade varit lite högre än vad som uppfylldes.

 

//Elinore

 

Den 16:e maj var det då äntligen dags för den stora modevisningen. All tid som lagts ner, alla diskussioner vi haft och allt pusslandet vi ordnat med; nu äntligen skulle det visa sig om det var värt det eller inte. Vi i klassen samlades redan halv åtta och fixade i ordning aulan, vid 10-11 kom modellerna oh sen rullade allt på. Hår skulle fixas, smink skulle läggas och allt under tiden som ett genrep skulle styras upp och ett mingel förberedas. Alla var i princip över allt och ingenstans med andra ord och klockan började så smått närma sig 19:00 som var den utsatta tiden.

 

Halv sju är jag utanför ingången till aulan och ställer i ordning godis och dricka till minglet iförd finklänning men fortfarande gympaskor och rufsigt hår. Då kommer de första gästerna och jag tänker att jag får skynda mig så att jag hinner in och snygga till mig lite. En kvart senare är jag tillbaka där ute och då är hela skolans innegård fylld med folk. När vi sen släpper in dem visar det sig att det är över 200 personer och trots att vi tryckt in så många stolar det bara går så finns det inte sittplats till alla. Jag tittar till mina modeller en sista gång och sen slår vi oss ner, fyllda av spänning och förväntan.

 

Kollektion efter kollektion visas upp och jag ser på mina klasskompisar att de är nöjda. Jag börjar så smått räkna ner tills det är min tur, "bara tre kvar, bara två kvar....". Jag börjar tvivla på att idéen om att jag skulle vara sist verkligen är så bra som jag tyckt tidigare. Sen kommer jag på att jag glömde säga till en av mina modeller att hon skulle ta av sig glasögonen. "Shit, tänk om hon har dem på sig..." Plötsligt hör jag introt till min låt och då bryr jag mig inte om någon av mina tankar längre. Jag är så taggad och jag kan bara inte sitta still på stolen längre. "Nu kommer de, nu kommer de!!!"

 

Först ut Jenny & Maja. "Yes, hon har inga glasögon på sig". Näst på tur är Ida & Ingela "Åh de är så otroligt vackra!" Och sist ut kommer Malin & Josef. Vid det här laget är jag så uppe i varv och när jag ser Josef traska in där med sina fantastiskt fina ögon är det inte långt till tårarna alltså. Och Malin, vacker som en gudinna precis som tanken var. Jag bara sitter där och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och när alla sen kommer in igen för att visa upp sig en sista gång kan jag inte hålla det inne längre. Jag skriker rakt ut, jublar som bara den. Strunt samma vad alla andra tycker. Sen inser jag att det är fler som skriker och då blir jag plötsligt sådär känslosam igen.

 

Ett sista varv på catwalken med alla modeller och designers. Återigen är jag sist ut, men vad gör det när man är helt euforisk? Ingenting ska jag säga er. De kommande minuterna sen är bara en enda röra, men så glad som jag var då vet jag inte om jag någonsin varit. Helt klart värt allt slit med andra ord!

 

Jag vill passa på att tacka alla som var med och gjorde den här dagen så otrolig. Först tack till alla som kom och tittade för min skull, väldigt kul att ni ville komma. Sen ett ENORMT tack till mina modeller! Tack Jenny, Ida och Malin för att ni tog er tid för att hjälpa mig med detta och lade ner en hel dag på att mest sitta och vänta. Tack för att ni var så fantastiskt fina och tack för att ni tog hand om barnen under visningen. Barnen ja... Ni ska också ha ett stort tack, mina fina småkusiner. Sötare ungar är svårare att hitta och ni skötte er alldeles utmärkt. Tack också till era föräldrar som fixade och ordnade när jag hade fullt med annat och för att ni lånade ut era barn. Sist, men absolut inte minst, vill jag tacka min familj, framför allt Mamma och Elinore! Utan er hade den här våren aldrig gått, och ni hade en betydande roll även under dagen. Tack för allt!!!

 

Här kommer nu ett hav av bilder, men jag rekommenderar er att kolla på filmen som finns här (http://vimeo.com/67501075) Antingen kan ni kolla på alltihopa, eller bara på min del som börjar vid 15:00 ungefär. Helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv!

 

Direkt efter påsk gick vi i min klass ut på fem veckors praktik, och efter många om och men fick jag en praktikplats. Inte bara en praktikplats utan en riktigt bra också, på Borås Stadsteater. Tillsammans med en annan tjej i klassen fick jag följa med bakom kulisserna och se hur saker går till för att allt ska vara perfekt när publiken sitter och tittar. Eftersom vi läst textil var vi på kostymavdelningen och där fick vi hänga med en jättetrevlig tjej som alltså arbetade som komstymör/skräddare. Hon ser till att skådespelarna får dem kläder som scenografen önskar, sen om hon syr dem eller om de köps in är lite olika beroende på vad det gäller och vilken budget pjäsen har.

 

Under de fem veckor som vi var där fick vi se många olika sidor. Vi var med på några olika möten som då handlade om uppsättningar som ska komma längre fram. Vi fick även gå med ut och på stan för att köpa kläder till en föreställning som hade premiär under tiden som vi var där. Till samma föreställning fick vi också sy var sin kjol som senare användes. Vi fick också vara med bakom scenen under en barnföreställning som gick under kortare period samt provfärga olika tygbitar för att komma fram till en passande färg. Större delen av tiden spenderade vi nog dock i förråden. Först klädförrådet (den som ändå hade en sådan garderob!), sedan tygförrådet och sist hattförrådet som tog ganska långa tid då det fanns enormt mycket hattar.

 

Kul var praktiken i alla fall och om jag i framtiden ska arbeta med textil är teaterbranschen verkligen något jag skulle kunna tänka mig. :)

 

Nu när jag kommer tillbaka är det inte riktigt allt som följer med. 20 kg mindre av mig närmare bestämt. Ja ni läste rätt. Hur har detta gått till kanske ni undrar då? Jag och min syster påbörjade en slags vadslagning den förste september som går ut på att vi inte äter socker, och det i kombination med den stressiga våren (där jag kan erkänna att jag kanske inte ätit riktigt ordentligt...) har gjort att jag numera väger mindre än vad jag gjort på i alla fall  sex år. Det är en väldigt underlig känsla måste jag säga men samtidigt väldigt kul såklart. Det är ju roligt när man provar kläder och sen behöver hämta en mindre storlek, och inte tvärtom som det oftast brukar vara. Något som är mindre kul är att alla mina kläder nu sitter lika snyggt som en sopsäck ungefär, men det är smällar man får ta helt enkelt.

 

 

Då kör vi väl igen då. Något slags sista försök kan jag tänka mig att det blir, nu eller aldrig liksom. Äntligen har jag tid att sätta mig ner och summera den senaste tiden. Jag har aldrig förr varit med om att tillvaron varit så hektisk som den varit den här våren; jag har allvarligt talat inte haft tid att sätta mig de ca. 15 minuter som det tar att skriva ett inlägg. Det tycker jag är lite synd för jag har varit med om väldigt roliga saker sen vi sist hördes och därför tänker jag mig nu att det får bli en återblick så här den första veckan. Någon slags följetång med allt som hänt, eller i alla fall det viktigaste. Jag kör dem i kronologisk ordning och så får vi väl se hur lång tid det tar innan jag hinner ikapp mig själv.

 

• Vikten
• Praktiken
• Modevisningen
• Balen
• Studenten
• Konserten
• Håret

Min syster är bara för bra alltså! Inte nog med att hon läst mitt projektarbete två gånger och kommit med massa bra kommentarer, idag väntade dessutom ett påskägg på mig när jag kom hem! Hon vet precis vad jag vill ha, och nu måste jag komma på något ännu bättre för att bräcka henne. :) Jag hade tänkt ge henne ett påskägg, men det är ju inte så roligt nu när hon kom på den idén först. Jag ska klura ut någonting riktigt bra, för det är hon värd! :)

 

Jag känner mig helt slutkörd, både fysiskt och psykiskt. Jag ser målet framför mig och då är det som att jag klappar ihop totalt. Upploppsrakan är här men det enda jag kan tänka på är att få lägga mig ner och sova. Spurten är det enda som är kvar och då går jag rätt in i väggen.

 

Jag vet att det är dumma sportmetaforer men aldrig förr har det känt så passande. Det är som att hela läsåret har varit ett långt Vasalopp men när jag äntligen kommer till Eldris och det bara är 9km som återstår så tar kraften slut. Armarna är trötta efter 81km stakning och benen bär knappt längre. Ungefär så känns det måste jag säga och tanken på att bara lägga sig ner och låta de andra köra över mig är väldigt frestande. Men det går inte. Jag måste orka hela vägen in i mål, men när jag korsat mållinjen kommer jag falla ihop i en hög och bara ligga där. Jag kommer ligga där tills någon kommer fram och tar all min utrustning och leder mig bort till någån värmestuga.

 

Men än återstår det 9km och det är 9km fyllda med smärta. Smärta i form av tre betygsavgörande inlämningar, en brudklänning att sy och ett projektarbete att skriva. Envisast vinner helt enkelt, och jag är inte den som ger mig i första taget.

 

Åh, jag hade bestämt mig för att inte berätta något men en sådan här sak är ju omöjlig att sitta och hålla på! Jag ville inte vara en av alla dem som skriver ut det på Facebook med STORA bokstäver och 1000 !!!!!!!!!!!!! men någonstans måste jag få skriva det. Okej, nu kommer det. Är ni beredda?

JAG  HAR TAGIT KÖRKORT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så, nu var det sagt. Vilken känsla! jag hämtade ut körkortet idag och dessutom har jag fått låna Elinores bil i helgen eftersom jag ska jobba. Underlig känsla måste jag säga, att sätta sig ensam i bilen och kunna åka var som helst och det är okej. Underlig. Ibland funderar jag på hur de kunde ge mig körkort, jag som knappt vet vad som är höger och vänster. Har de verkligen kontrollerat detta ordentligt? Jag får väl hoppas på det, om inte annat så lär jag mig väl med tiden.

Vi får se om det är någon i klassen som läser det här. De har nämligen aning om det här, de är inte ens medvetna om att jag har börjat köra på körskola. Det kommer bli årets bomb ungefär när de får reda på det, så det blir kul. Det är bara att vänta till måndag och se vad som händer. Är det någon av er som läser detta kan ni väl slänga iväg en kommentar så att jag kan förbereda mig. :)

 

Vissa dagar vill jag inte ska ta slut. Sådana där ofantligt bra dagar då allt bara stämmer och varje gång önskar jag att det kunde inträffa oftare. En dag då jag sprudlar av energi och musiken på radion får mig att inte bara att vilja dansa utan jag gör det faktiskt. Varför sitta still när man kan ut och springa och varför gå till bussen när man kan hoppsa-skutta? Det finns säkert inget ord som heter hoppsa-skutta men jag bryr mig inte, för idag är en sån där dag. En dag som jag aldrig vill ska ta slut. Jag sitter uppe så länge det bara går och när det väl är dags att gå till sängs sätter jag på någon fin musik för att det fortfarande ska kännas som om något pågår; för att fortfarande känna av den där härliga känslan. Jag vet att så fort jag somnar kommer allt vara borta och därför klamrar jag mig fast vid det sista lilla innan jag försvinner. Allt ska bevaras så att jag kan minnas när jag vaknar upp nästa dag. En dag som säkert kan bli bra den också men just nu, just ikväll, håller jag fast vi det som varit. En sån där dag som aldrig får ta slut.

 

En av mina klasskompisar, Linda, hade igår modevisning tillsammans med två stylister. De har samarbetat och gjort sitt projektarbete ihop och detta var avslutningen på det hela. Det var en väldigt fin visning och modellerna var jätteduktiga. Kläderna var också superfina och Linda hade suttit och broderat massa pärlor på alla klänningar; vilket jobb!

 

 

Jag köpte lite kläder för någon vecka sedan och det har kommit att bli riktiga favoriter allihopa. Vårfräscha hallonröda jeans och en hatt som jag letat så länge efter från H&M; en mysig stickad tröja från Lindex; en klocka, två halsband och två par örhängen från Ur&Penn. Och vet ni vad det bästa var? Jag fick alltihop för bara 850 spänn!