2015-09-03
Ikväll var jag och en vän på tältmöte i Vesene, en liten grannby här ute på vischan. Det var en häftig upplevelse! Jag är fortfarande förvånad över att det kan vara sånt drag här hos oss. Missförstå mig rätt, men landsbygdsförsamlingar är inte direkt förknippade med fullsatta kyrkor och fullt ös medvetslös. Det var härligt! Och under kvällens gång, genom sång, predikan, bön och sen på vägen hem kom flera tankar till mig. Jag ska dela med mig av några.
1. Folk i min ålder som jag ändå har ganska bra koll på, dels från högstadiet och dels från andra sammanhang, har de den blekaste aning om vem jag är egentligen? Jag glömmer sällan ett ansikte, men undra om de ens sett mig innan. Känns lite lustigt ibland att jag bet så mycket om en person och de vet knappt att jag existerar...
2. Jag avskyr cancer! Fick visserligen höra en "upplyftande" historia ikväll, om det nu kan vara det, men jag AVSKYR cancer.
3. Du har inget att berätta om du inte upplever något. Med andra ord kan man inte sitta hemma på kammaren och vänta på att storyn ska komma till en. Ut i världen!
4. Hur hade det varit att vara engagerad i den här församlingen?
5. Vi får inte bli så upptagna med det här på jorden att vi glömmer vilken skatt vi har i himlen.
6. Hur kommer mitt liv att se ut i framtiden? Stor fråga, men den tål absolut att tänkas på.
